Tid, då-, nu-, fram-, jul-

Mycket buss- och tågresor blir det. Mycket tid för tankar, på stort och smått. Jag tycker det är fantastiskt hur man i tanken behandlar händelser, saker, som om de är påverkbara. Och det är oftast de sakerna som inte fallit ut som man tänkte sig man funderar på. Säkert kan man lära sig hur att förbättra liknande situationer i framtiden. Men hur man önskar ändra det redan inträffade, gjutet i gårdagens cement. Jag får erkänna, jag lever på minnen och hoppas på något som är påverkat av så många opåverkbara faktorer. Är det en omöjlig dröm ? En längtan utan slut ?

Posted with LifeCast